neverletgo

Att beskriva hur jag mår? hur ska jag börja egentligen för det går inte! är glad att jag slapp må dåligt på min 20 års dag iaf. Skönt. Det har börjat bli så normalt för mig att må som jag gör. Även fast jag inte vill. Jag vill må bra varför är det så svårt? varför är det så svårt att känna sig trygg? att känna glädje? Jag har mycket jag ska vara glad för! men varför går det inte? och varför tjatar alla om att jag måste äta? jag gör ju det, hade jag fått min egen vilja igenom hade jag aldrig ätit. Nu kan jag till och med ge förslag att vi ska käka på max tillexempel. Jag äter, jag gör det för er skull för att ni inte ska se. Tur att jag är duktig på att dölja min ångest iaf. Den som gnager konstant, Hela tiden och ibland vet jag inte var jag ska ta vägen. jag får panik! och panik är precis vad jag har nu. Det känns som hjärtat slår miljoner gånger i sekunden och jag har ingen aning om var jag ska ta vägen. Kan inte andas lugnt även fast jag försöker det. Jag måste kämpa. Jag måste leva fast jag egentligen inte vill. Egentligen så har jag så mycket att leva för. Jag ar så många som bryr sig om mig. Jag måste kämpa mot min vilja för jag måste kämpa för dom som finns för mig. Jag får inte lämna dom, även fast jag inte vill leva det livet som ska kallas för mitt. Jag förstår om det ser ut som jag söker uppmärksamhet med bilder jag ibland lägger ut till allmännheten. Men det är inte sant. Hade jag velat ha uppmärksamheten hade jag lagt ut dom här inläggen där jag verkligen förklarar vad jag varit med om och hur jag känner. Då hade jag berättat för varenda en hur dåligt jag egentligen mår inerst inne. Men instället för att visa det onda så skrattar jag. Hur sårad och hur ont jag än har så kommer jag fortsätta skratta. Det spelar ingen roll heller om personer sagt att jag kan säga allt och vara precis som jag mår när jag är med dom. Jag kommer fortsätta skratta..  jag är en sån som även fast jag har tårarna rullandes nerför mina kinder så kommer jag alltid insestera att allt är okej. Men det är så långt ifrån sanningen och jag börjar bli bra på ljuga. Alla tror mig. Allt jag behöver göra är att sätta på masken le och säga att allt är bra. Det är bus enkelt.  

förlåt att jag ljuger. Förlåt att jag känner som jag känner

förlåt

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ungefär så jag känner just nu