neverletgo

Egentligen så tror jag inte att jag gjorde valet till mitt val,
jag tror jag lät alla andra övertala mig att abort va bäst för alla.
Men inte för honom, inte för min son, inte för min lilla Alvin som inte ens fick öppna sina ögon.
Jag var 16 år, vad kunde jag göra?
Alla sa att jag inte skulle klara det,
Men jag ser ju alla bloggar med tjejer som fått barn i tidig ålder.
Om dom klarar det varför skulle inte jag klara det?
Min föräldrar skulle inte stöttat mig,
jag hade bara min pojkvän och mina vänner
vad kunde jag göra?
Jag blev övertygad om att det va bäst att han försvann,
Men det va lätt för dom att säga
För det va jag som mamma som skulle ta en tablett som skulle döda mitt eget fina barn!
Det va jag som va tungen att ligga på sjukhus och föda ut min döda pojke.
Det va jag som fick hålla mitt barn i några minuter,
för att sen lämna bort honom och veta att dom skulle bränna upp och begrava honom.
Det va jag som fick göra jobbet.
jag va tvungen.
Jag hade ingen tid att tänka själv kändes det som
Men jag har under hela tiden övertalat mig själv att jag gjorde valet för min skull.
Men jag gjorde det inte jag hade klarat det och jag hade blivit en bra mamma!
Det går inte att få ut sorgen jag känner.
En del av mig saknas, en del av mitt hjärta är borta, en del av min själ är bruten,
En del av mig dog den dagen...