....
Okej det är faktist inte bara aborten som gör att jag mår så dåligt. En del har hänt under uppväxten oxå. Min mamma som jag trodde jag kunde lita på, hon som skulle varit där mest under min uppväxt gick på mig fysiskt som liten. Mina föräldrar har alltid påpekat mig negativt och jag började redan tidigt känna mig dålig och sämre än alla andra på grund av all den negativa respons jag fick hemifrån. skolgången i 1-6 var inte speciellt enkel, allt detta gjorde att jag senare utvecklade anorexi och bullemi. jag har blivit våldtagen 2 gånger vilket har fått mig att känna mig så äcklig och världelös, när jag mådde som sämst svek dom som alltid skulle finnas där. Bättre blev det ju inte av att alla jag varit tms med och litat på varit otrogna, svikit mig och gjort mig psykisk och fysiskt illa nått av det, känner mig hatad av min familj dom hade helst slippt mig. Har försökt ta bort mig ett X antal gånger och har varit nära på lyckats många gånger.
Att ta bort sitt barn som mamma är fruktansvärt, ett barn som man ville ha men kände sig tvingad att ta bort, ingen kan någonsin förstå.. Ingen
