Fuck

jag trodde jag kunde lita på dig, jag öppnade mig ut och in för dig men du svek mig som alla andra! Jag ska aldrig bli kär igen, det är inte värt det. Du har förstört mig, krossat mig! Jag är inte samma person längre jag har aldrig varit så obrydd om nått, jag har så mycket ilska och sorg inombords och jag vet inte om jag orkar... 
 
är jag verkligen så svår att älska? 

Att kärlek övervinner allt har varit det jag alltid hoppas på, det jag alltid trott och det jag trodde att jag kände. Men kärleken är lögn. Även hur mycket kärlek man än har till en vän så kan hon svika dig på en sekund. Hur mycket man än älskar en person så kan han krossa dig totalt. Hur mycket man än värdesätter personer som man älskar så lämnar dom dig när du behöver dom som mest. Nej. För mig finns nog ingen kärlek längre. Eller jo nog finns den men jag tänker aldrig tillåta mig själv att lita på människor igen. Jag har blivit ett skal. Jag vet att det inte är jag. Jag vet att jag egentligen är glad. Men det vissa personer gjort mot mig och saker som jag gått igenom gör att jag förblir trasig. Jag tror inte på ord längre jag tror på handlingar. För ord är bara lögn! Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Det många inte förstår är att jag försökt att ta emot hjälp men på något sätt är det svårt. Kan det ha att göra med att jag inte kan lita på människor längre? Kanske är jag rädd för att bli lycklig för jag vet att varje gång jag verkligen varit lycklig har något dåligt hänt så jag blir ännu trasigare... Nej kärlek finns inte i mina ögon längre. Det är så sjukt vad människor kan göra mot en. Det sägs att ensammast är starkast och ja i mina ögon måste du vara ensam för att vara stark. för ingen kommer kunna kan krossa dig då. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0